ELEKTORSVAL, PRESIDENTVAL
1919 Riksdagen
1925 15 och 16 Januari
1931 15 och 16 Januari
1937 15 och 16 Januari
1940 Samma elektorer som 1937
1944 Riksdagen
1946 Riksdagen
1950 16 och 17 Januari
1956 16 och 17 Januari
1962 15 och 16 Januari
1968 15 och 16 Januari
1974 (Undantagslag)
1978 15 och 16 Januari
1982 17 och 18 Januari
1988 31 Januari , 1 Februari
1994 16 Januari , 6 Februari
2000 16 Januari, 6 Februari
2006 15 Januari, 29 Januari
2012 22 Januari, 5 Februari
2018 28 Januari
2024 28 Januari
Enligt regeringsformen 1919 var det indirekta val, där väljarna valde 300 elektorer, som i sin tur valde en president. President kunde bli omvald hur många gånger som helst. Efter att elektorerna valts sammanträdde de senare under statsministerns ordförandeskap för att välja president.
Om ingen presidentkandidat fick majoritet i elektorsvalet, gjordes det omedelbart om. Valet kunde göras om upp till två gånger; hade ingen kandidat fått egen majoritet i andra omgången ställdes i den tredje omgången bara de två kandidater mot varandra som i den andra omgången hade fått flest röster.
1940 och 1943 utförde de 1937 utsedda elektorerna presidentval, p.g.a. krigstillstånd som rådde sedan 1939. 1973 stiftades en undantagslag som möjliggjorde att Urho Kekkonens period förlängdes med fyra år till år 1978.
1991 reformerades valsättet till att bli ett direkt val av president.
Största röstmagneten någonsin bland Svenska folkpartiets alla egna presidentkandater var Elisabet Rehn 1994
Första omgången, 16 januari | Andra omgången, 6 februari | |||
Kandidat | Antal röster | % av rösterna | Antal röster | % av rösterna |
Martti Ahtisaari (SDP) | 828 038 | 25,9 % | 1 722 313 | 53,9 % |
Elisabeth Rehn (SFP) | 702 211 | 22,0 % | 1 475 856 | 46,1 % |
KÄLLOR:
Svenska folkpartiets affischsamling, Svenska centralarkivet
En utställning gjord av Svenska centralarkivet
Helena Kajander layout, texter
2024